På vägen hem från det traditionella midsommarfirandet på Muskö lyssnade jag på Anjas sommarprat. Berättelsen om hur hon kämpat för sin kärlek gjorde att det riktigt knöt sig magen på mig.

Hennes berättelse tog mig tillbaka 10 år i tiden. Fadime hade precis blivit mördad.  Jag var aktiv i tjejjouren i Botkyrka och mötte många unga tjejer och killar som förväntades göra, vara och älska på ett visst sätt under mina besök på gymnasieskolor och fritidsgårdar. Ungdomarna jag mötte gjorde samma sak som Anja gjort. De höll kärleken hemlig eftersom den inte passade in. I Anjas fall handlade det om att hon blev kär i någon av samma kön i deras fall handlade det oftast om att bli kär i någon som hade annan bakgrund. Olika berättelser men ändå så lika.

Vi lever på 2000-talet och människor känner sig fortfarande tvungna att dölja sin kärlek. Det är ingenting annan än en mänsklig rättighet att älska vem du vill. En rättighet som många av oss tar för given. Tack Anja för att du påminde oss om att det inte är så självklart för alla.

P.s Så här kan du stötta kvinnojouren i Botkyrka.

Annonser